Historik så som jag uppfattat det.

Rasen är en av världens äldsta hundtyper och kan spåras cirka 5000 år tillbaka i tiden. Dess användnings-område har ursprungligen varit boskaps- och vakthundens. Som boskapshund användes den huvudsakligen som hjälp åt herdarna med deras jak- och fårhjordar. Snabbheten och smidigheten kom väl till pass för att skydda hjordarna mot t.ex. snöleopard, vargar och boskapstjuvar.

Vaktinstinkten kom också väl till pass för att skydda kloster och byar mot oönskade främlingar. Ofta ser man än idag den tibetanska mastiffen liggande på de platta hustaken men även bundna vid träd.

Ordet mastiff betyder stor och mastig. Den är den största av de tibetanska raserna.

Aveln i ursprungslandet har knappast haft exteriören som första fokus då man valde valp efter funktion. En valp med djupt och respektingivande skall uppskattades mycket.  Ofta kastrerades hanhundarna för att lättare kunna hanteras och blev då större och grövre. Många av dessa tibetanska mastiffer hade en skötare som kunde handskas med den ofta svårhanterliga väktaren. 

Det är svårt att säga att det finns ett historiskt korrekt utseende på det vi idag kallar tibetask mastiff. Orsken till detta är att det i flera från varandra isolerade områden, med liknande betingelser, funnits hundar som anpasat sig till likartat liv. De har haft likvärdig funktion men kunnat utveckla lokala variationer avseende utseende.  Själva rasbeteckningen är en västerländska sentida uppfinning och samma sak gäller de standarder som kennelklubbar utformat. Variationen inom rasen är med andra ord något att vara stolt över, en del av ursprunget.

 

Myten säger att redan Marco Polo på 1200-talet berättade om den tibetanska mastiffen men rasen är äldre än så. Bilder föreställande tibetansk mastiff har hittats på föremål som kan dateras flera tusen år tillbaka i tiden. Man kan ana att den tibetanska mastiffen hör till världens äldsta hundraser.

Troligt är att denna bergshund från Himalaya samtidigt funnits och utvecklats till flera olika varianter beroende på den geografiska isolering som områdena erbjuder. Sålunda var det bara ett litet urval av vad vi idag kallar tibetansk mastiff som på 1830 talet kom till England. De placerades på menageriet i Towern. I slutet på 1800-talet kom ytterligare några exemplar av rasen, bland annat till prinsen av Wales. Den mest kände av dessa var Siring.

Den svenske upptäcktsresanden Sven Hedin stötte också på Tibetanska mastiffer på sina resor i Tibet i början av 1900talet.

På 1930-talet  importerades fem Tibetanska Mastiffer till England och den fösta kullen föddes 1931. En av importerna placerades i Edinburghs zoo.

USA´s president Eisenhower fick på 50-talet två tibetanska mastiffer i gåva av Dalai Lama och på 70 talet kom rasen för att stanna i USA.

 

I Tyskland fanns på 30-talet ett antal tibetanska mastiffer, men inte förrän på 70- och 80-talet etablerades rasen där. Strax därefter föddes den första kullen i Holland.

Den första Europeiska standarden kom 1934 och blev sedan godkänd av FCI.

På 70- och 80talet ökade rasen i Europa och fler uppfödare i olika länder började sin uppfödning.

I Skandinavien hade det inte funnits några tibetanska mastiffer förrän den första kom till Sverige 1978. Det var en tik, född i USA. 1981 kom en hane från Schweiz och dessa är anfäder till många av de mastiffer som finns i Norden.

Den tibetanska mastiffen finns nu representerad i hela Europa.

Svensk TM historia

Kennel Tai Wind introducerade rasen till Sverige 1978 genom att importera Ausables Mathilda från kennel Ausables i USA. Tiken tillbringade först en tid i karantän i Finland innan hon kom till kenneln i Sverige. Därefter importerades en hane från Schweiz, Gesars Kunga. dessa två hundar utgör stamhundarna i svensk TM avel. Tiken Marty of Jamars och hanarna Conrikyi Com Po och Uchangou de New Flame anslöt till kenneln efter några år och en mer varierad avel kunde fortskrida.


Kennel Tai Wind´s var dörröppnaren för Tibetansk Mastiff i Sverige. Flera hundar från kenneln blev stamtikar på mindre kennlar som kom att föda upp enstaka kullar. Dit hör kennlarna Tibaramm´s, Melmac´s, Flushtime.

Kennel Me Jomo, Mimayin, Durettos och Kyang La´s kan beskrivas höra till den andra vågen av TM uppfödare. Av de hittills nämna kennlarna är såväl Tai Wind´s som Mimayin och Kyang La´s aktiva. Andra kennlar som tillkommit under senare år även om inte alla haft kullar än är; Fahrenhait´s, Housedogs, Dom Khandro, Klastorpet, Tamtam och min egen kennel Bod Khyi.

 

SKK statistik berättar att det under de sistas 20 åren årligen nyregistrerats mellan 4 - 25 TM . Rasen är verkligen en liten ras i Sverige och antalet levande TM antas vara runt 120 st. Detta gör rasen både exklusiv men också så liten att ett samarbete med kennlar utomlands måste till för att inte genpolen skall bli för smal. 

 

Framtiden

Med Internet har kontaktmöjligheterna för världens TM uppfödare förenklats. Förändrade importregler har möjliggjort import till Sverige av unga valpar från flera  länder.  I Sverige finns idag TM med ursprung i så vitt skilda länder som; Finland, Italien, Tjeckien, Storbritanien, USA, Estland, Polen. Flera av dem med närliggande rötter i Taiwan.

 

Den svenska Tibetanska Mastiffen uppvisar nu en stor variation i typ och utseende. Det finns tecken som visar att rasen kommer att delas i två varianter. En tyngre, som kanske skulle få namnet Tsang Khyi och en lättare som kunde heta Do Khyi. Det var troligen just denna lättare typ som först kom till Europa och som därför av många anses vara den genuina Tibetanska mastiffen. Andra menar att det är den större, tyngre och med mer löst skinn försedda Tsang Khyin som bäst liknar den hund som man på Marco Polos tid beskrev som "lika stor som en åsna".

 

Hunduppfödning i SKK anslutna kennlar följer rasstandarden så som den skrivs av FCI. Det land i vilket hunden har sitt ursprung äger standarden och påverkar den i mångt och mycket. För närvarande är det FCI själva som äger standarden. Kina vill nu återta patronaget, ägandet, av standaren för Tibetansk mastiff. Det vore en utveckling som starkt kommer att påverka oss eftersom kinesiska Tibetanska mastiffer har ett betydligt tyngre utseende än vi hittills är vana vid.

 

Hur det hela slutar vet man inte. Kanske så som en uppfödare i USA beskrev det. Vi gör en ny ras en ras som har sitt ursprung modern hundavel en blandning av Tsang Khyi och Do Khyi, en Tso Khyi.

Sierras´Viking He Who Travelled