UPPFÖDAR-INTERVJU -

publicerades i SvKTR Magasin nr 4 2009

 

 

Vad var det som gjorde att ni började med uppfödning? 

Jag har en djup kärlek till rasen, stort intresse för genetik och biologi och en enorm nyfikenhet. Men det var först då rätt tillfälle i livet uppstod som aveln började.

 

När startade ni kenneln?

Kennelnamnet beviljades 2004. Den första tiken parades i november 2007.

 

Varför har ni valt just rasen TM?

Från första början var valet av ras baserat på att flera av familjemedlemmarna var allergiska. Just TM visade sig vara en hund som fungerade för oss. Men jag har varit förälskad i raser med ögonfläckar ända sedan jag lärde mig rida på en rottweiler som 3 åring. I TM hittade vi det vi sökte, storlek, ögonfläckar, självständighet och inget som retade allergierna.

 

Har ni/har ni haft uppfödning av någon annan ras?

Nej!

 

Har ni någon egen ”guru” inom rasen/hunduppfödning som ni ser speciellt upp till?

Jag ser upp till alla som delar med sig av sin erfarenhet om rasen och uppfödning på ett öppet sätt. Mina stora förebilder är uppfödare på andra sidan Atlanten. Det är främst Kristi Sherling i USA som utan omsvep lyfter fram sin avels för- och nackdelar och som delar med sig av sin gedigna erfarenhet. Också Judy Steffel är en förebild då hon på eget initiativ och med hög integritet och genomtänkt etisk linje arbetat fram en databas för TM och TM´s hälsa för hela världen. Här kan man få ta del av tänkta parningarnas stamtavlor i upp mot 10 generationer. Det är en gåva till TM världen!

 

Jag värdesätter högt de av mina svenska kollegor som jag har gott samarbete med. Att bara kunna lyfta på luren, skicka ett mail och fråga och diskutera är en rikedom.

 

Vad anser du är det viktigaste skälet till att en uppfödare skall vara medlem i TMK?

Då en klubb fungerar som bäst är den ett aktivt forum för uppfödare. Då samlas uppfödare regelbundet för att dela med sig av erfarenheter till varandra. Då delges uppfödaren på uppfödarträffar hälsorön som framkommit via sitt avelsråd. Då är klubbens uppfödare ett nätverk där man stöttar varandra i stort som smått även om man tycker olika i någon sak.

 

Vad vill du framförallt få fram i en TM temperamentsmässigt?

En TM ska behålla så mycket som möjligt av sitt ursprungliga temperament men ändå fungera bra i vårt moderna samhälle. En TM ska vara lugn, trygg men ändå ha sin vaktinstinkt och en viss skärpa kvar.

Vad vill du framförallt få fram i en TM utseendemässigt?

TM är en ras med stor variation. Tidigt bestämde jag mig för att avla på två olika linjer, var och en med ett utseende jag värdesätter högt. Mina förebilder i rasen utseendemässigt har varit och är; Drukyie Kipu Chutney (bror till den mer kända Tonya), samt Drakyi Senge Sundari.  Ingen av dem är vad man skulle säga en TM med mycket löst skinn och extrem storlek utan hundar med lite tightare ansikten och med bra skalle. Just huvudformen är något som är viktigt för intrycket av rasen. Också uttrycket är av stor betydelse och ögonens form är viktiga för detta. 

Vilken var er första TM?

Durettos Snow-Crisp, Asti. En hund som går under måttot:

Seg som en råtta - Snabb som en panter!

 

Durettos Snow - Crisp, Asti

 

Hur går ni till väga när ni väljer avelsmaterial?

Jag försöker avla mot fenotypisk (utseendemässig) likhet men genotypisk variation. Det vill säga. Hanhunden jag letar efter är lik min tik men inte alls eller knappt alls besläktad. Min tanke är då att jag får behålla den typ jag gillar men bidrar till genetisk variation i rasen.

 

Finns det något fel hos en ev. avelshund som ni aldrig skulle förbise även om hunden hade andra starka fördelar?

Ohälsa är det givna svaret och såklart mentalitet och entropiska ögon. 

 

Vad gör en kull till en speciellt bra kull?

Trygga, friska och harmoniska valpar som utvecklas till pålitliga hundar med god hälsa.

En bra kull är också en kull med jämn storlek där typlikheten

är uppenbar.

 

Vad gör en valpköpare till en speciellt bra valpköpare?

De som vågar fråga och som är intresserade av handledning och kontakt. Men allra viktigast är att dom har det som känns som den rätta kombinationen av fast hand, prestigelöshet och humor. Familjeförhållanden och boende skall också vara sånt att en TM ryms i deras liv.

 

Hur många kullar har ni haft?

Två kullar hittills med fem samt tio valpar.

 

Hur många hundar har ni exporterat?

En av fem i första kullen. Två av tio i andra kullen.

 

Hur många hundar har ni importerat?

Tre. Dar Shing Jo Jo och hans syster Dar Shing Juqes från Finland samt Sierras´ Viking He Who Travelled från USA.

 

Hur socialiseras era valpar innan de lämnar kenneln?

Valparna lever inne i huset med oss hela tiden. De tillbringar sina första veckor i valprummet och en av oss sover med dem där under den första veckan. Vi hanterar dem mycket så de blir vana vid våra händer, röster och lukter. Då valparna börjar undersöka omgivningen flyttar vi dem dagtid ut i köket så att de kan röra sig där vi är. De vänjs vid slammer och vardagsljud. Från det att de är 5 veckor kommer trevliga människor i lagom omfattning och hälsar på. Fika på golvet med valparna är ett måste. Så snart de kan vistas utomhus får de andra hundarna i flocken hälsa på dem. En lektant har hittills utkristalliserat sig varje gång. Någon som gör det roliga som en trött mamma inte orkar med.

 

Vad äter era valpar?

Vi har gett dem Royal Canines foder för små valpar då de börjar äta hundmat. Men vägen dit går över rå kalvfärs, äggula och majsvälling i en allt ökande omfattning.

 

Vad äter era vuxna hundar?

Magnussons Original.

 

Hur sköter ni era hundars pälsar?

Borstar regelbundet och känner ofta igenom för att ta bort eventuella tovor.

Vi badar dem sällan med schampo men de säger inte nej till ett riktigt bad i en sjö. 

Drukyie Kipu Chutney, bror till Tonya

 

 

 

 

 

Finns det något speciellt ni önskar tillföra, utesluta eller utveckla i rasen?

Det är viktigt att en TM kan röra sig bra. Därför är en sund anatomi av största vikt. Jag tittar extra på bakbensvinklarna då jag tittar på en TM. Jag är rädd för att aveln i världen går mot alltför stora och lufsiga hundar.

Men det allra viktigaste är att inte begränsa den genetiska variationen i rasen genom att para samma eller närbesläktade hundar upprepade gånger.

En TM visar inte alltid sin bästa sida i utställningsringen. Hur tränar ni på era hundar till utställning?

Jag övar alldeles för lite på själva utställningsmomentet. Då de är små ställer jag upp dem lite nu och då för att de skall bli vana att stå. Vi tränar dem också regelbundet på tandvisning samt testikelkoll från det att de är valpar.

 

 

Vilka sjukdomar anser ni är viktigast att se upp för inom rasen TM och hur gör man det bäst?

Med dagens snabba kommunikation tror jag att vår upplevelse av sjukdomsbilden för TM kommer att ändras. Jag tror att det alltid funnits en variation av sjukdomar bland TM i andra länder som vi kanske inte fått grepp om tidigare. Nu sprids informationen och vi förstår vad också vi skall leta efter. Våra få svenska tibetanska mastiffer uppvisar en stor variation i sjukdomsbilderna. Det är svårt att säga vilken sjukdom som är vanligast eller farligast om det bara kommer ett fall vartannat år.

 

Mitt svar på frågan blir därför; Det är viktigt att vi som uppfödare ärligt till våra valpköpare och till omvärlden kommunicerar då sjukdom av något slag dyker upp. Det är bra om vi kan styrka informationen med veterinärintyg eller veterinärcitat. På så sätt kan alla lära. Ingen vill avla fram sjuka hundar, alla uppfödare vill bidra till att rasen skall vara frisk och sund!

Det är också viktigt att det som kommuniceras är sant och inte obekräftade rykten om andras hundar. Sånt underminerar bara förtroendet för källan.  Kort sagt, det är bara sanning och belagd fakta som leder framåt.

 

Om jag genom att beskriva vilka fel som uppstått i min avel hjälper någon annan att dra slutsatser som gör att deras avel blir friskare så är mycket vunnet. I min uppfödning har det fötts en hund med diagnostiserad porta cava shunt och en hund med diagnostiserad patella luxation. 

Finns det en viss TM som gjort ett oförglömligt intryck?

Drakyi Senge Sundari. Den hunden hade allt som en TM skall ha i min mening. Närvaro, skallform, klokhet och så den där fantastiska förmågan att se rakt genom dig så du vet att han sett ditt hjärta. Jag reste tillsammans med min vän Jane till Tjeckien bara för att få träffa honom. Den resan var en upplevelse. Mina första importer var barnbarn till Drakyi Senge och min senaste imports pappa är Senges farfars far. Så mitt möte med Senge har satt spår i min avelsplanering.

Foto: Jarmila Bendova, kennel Sundari