Humla at dogshouse perfect P1750627

Health - Not yet available in English

Den tibetanska mastiffen är en i jämförelse med andra raser, frisk ras. Trots det behöver man beakta kunskap om ärtfliga sjukdomar vid avel och valpköp. Rasklubben rekommenderar sedan årsmötet 2010 testning för tre sjukdomar.

  • PRA testning ua
  • Känd höftledsstatus
  • Känd armbågsstatus.

Därtill krävs att hunden på två officiella utställningar för två olika domare fått kvalitetsbedömningen 1.

 

Texten som följer är en kort sammanställning över vad som nu betraktas som ärtfliga sjukdomar som förekommit eller sägs förekomma runt om i världen.  

 
Höft och armbågsfel    
Förekommer inom rasen i sådan omfattning att rasklubbar i stort sett hela världen kräver eller rekommenderar godkänd eller känd höftledsstatus på avelsdjur. Omfattningen hos tibetansk mastiff är emellertid inte så stor att vi kan prata om en höftsjuk ras. I SKK´s hunddata kan man se resultatet av höftledsröntgen. Felen antas ärvas polygenetiskt, dvs flera anlag samverkar. Då man planerar avel eller står i begrepp att köpa valp skall man titta höftresultaten bakåt i stamtavlan och också hos syskon till föräldradjuren. "Många bäckar små" är den inställning man skall ha då tittar på resultaten.

 

Patellaluxation

Detta knäfel förekommer hos rasen men hittills i mycket liten omfattning. Eftersom hundar med defekten kan vara symptomfria finns det ett mörkertal. Vissa raser har krav på känd patellastatus men det gäller inte TM. 

Patellaluxations innebär att knäskålen kan flyttas ur sitt läge, antingen utåt eller inåt. En viss ärftlighet kan misstänkas och man är inte säker på om arvsgången är enkelt autosomal recessiv eller om den är polygen, dvs flera gener samverkar. Drabbade hundar skall inte användas i avel.


PRA - progressiv retinal atropi
I
nget fall bland svenska hundar bekräftat av SKK men nyligen upptäcktes fall i Finland. Detta är en ärftlig ögonsjukdom som finns hos andra tibetanska raser och som betyder att näthinnan förstörs och hunden blir blind. Testning mot PRA har gjorts i flera år hos tibetansk mastiff. 

Avelsrådet i TMK har vid årsmötet 2008 informerat om 1 PRA fall hos svenska TM under 2007 men det är inte bekräftat av SKK. Sjukdomen är sådan att veterinärer har rapporteringsplikt då någon hund diagnosticeras med den. Avsaknaden av rapport till SKK gör att man kan tvivla på korrekt diagnos. Likafullt är det av vikt att vi är observanta då finska fall nyligen uppdagats.

 

CIDN - Canine Inherited Demyelinative Neuropathy
I
nga fall har upptäckts i Sverige. Sjukdomen skulle översatt till svenska heta ungefär; ärftlig återbildning av nerverna hos valpar.
Sjukdomen märks först vid 5 veckors ålder och har ett dödligt förlopp. Sjukdomsanlaget är recessivt och det krävs därför att hunden får 2 anlag för att sjukdomen skall tas i uttryck. Ska vi dra någon liknelse till oss människor skulle vi kunna likna det vid en valparnas MS.
Sjukdomen upptäcktes och beforskades på 80 talet i USA. Man fann att sjukdomens ursprung var en import från Kina som användes i avel på kennel Ausables. Tack vare ett framgångsrikt arbete och öppenhet från kenneln kunde anlagsbärare spåras  och de och deras avkommor uteslöts från avel.   
Innan sjukdomen blev känd importerades en tik från CIDN- bärande linjer till Sverige och användes i svensk avel. Det är nu drygt 20 år sedan och inga fall har upptäckts i Sverige. Utifrån detta skulle vi kunna säga att det är mindre troligt att sjukdomsanlaget finns hos våra tibetanska mastiffer.

Entropion
Ögonlockets nedre kant rullas inåt varvid ögonfransen irriterar ögat. En hund med entropion har ett veck/en vikning av nedre ögonlockets kant. Entropion åtgärdas lätt med operation men defekten kan ärvas vidare. Hundar som opererats för entropion kan inte användas i avel. Defekta hundar bör inte användas i avel.



Sköldkörtelproblematik
När sköldkörtelns hormonproduktion krånglar påverkas ork, lust,
päls, hud och vikt. Sjukdomen kan framgångsrikt behandlas med en livslång medicinering. I andra länder testas tibetanska mastiffer för att utesluta sköldkörtelrubbningar innan de används i avel. I Sverige har en handfull fall rapporterats.

 

van Willebrandts Sjukdom

Detta är en slags hundvärldens blödarsjuka. I Storbrittanien uppdagades ett fall under våren 2010. Vi testning av flera hundar visade det sig att flera bar på anlag. Men testet som användes är inte säkerställt för rasen och mer forskning behövs.

 

Epilepsi
Närmare ett tiotal svenska hundar har drabbats genom åren. 

Den ärtliga formen av sjukdomen kan bryta ut från ett halvt års ålder men behöver inte debutera förrän något år senare och då är det svårt att avgöra om sjukdomen verkligen var ärftlig eller om den orsakats av skada eller infektion. Man säger att sannolikheten för att det verkligen varit ärftlig ep ökar då fler hundar ur samma kull/föräldrakombination drabbas.

Ep har blivit ett mycket laddat ämne inom hundvärlden och har lett till både förtal av enskilda kennlar, enskilda hundar eller spridning av icke säkerställda fakta .

 

Så här ser jag på det här med ep. 

Sjukdomen verkar ärvas polygent, dvs som en kombination av flera olika, kanske upp till 6 olika gener. Det kan t.o.m vara så att sjukdomen ärvs på så sätt att ju fler ep gener hunden har i sina arvsanlag desto större är risken att hunden drabbas av ep, en form av additativ effekt. 

Forskare runt om i världen, i både Sverige, USA och Finland tex, försöker hitta de sjukdomsbärande anlagen för att på så sätt utveckla ett enkelt blodtest som kan säga om en hund bär på ep-anlag eller inte. Det testet är inte färdigt ännu.

 

Under tiden försöker uppfödare i hela världen genom detektivarbete se vilka kombinationer av hundar som gett epileptisk avkomma och på så sätt lista ut vilka hundar som bär på anlagen. Hittills har man funnit att vissa hundar förekommer oftare i stamtavlor där ep förekommer. Men det är inte alltid det utbryter ep när dessa hundar finns med. Vilka hundarna är? Att skriva hundarnas namn på en hemsida kan betraktas som förtal. Jag har hämtat mina kunskaper bland annat genom att läsa på olika internationella fora där saken diskuteras, olika veterinärartiklar samt på hemsidan http://www.dokhyi-journal.de/  Den hemsidan är omdiskuterad och måste tolkas med försiktighet och klokhet. Man måste tänka på att det aldrig är en enda hunds i en stamtavla som sprider ep till nästa generation. Det behövs flera anlag från både mamman och pappan och de behöver troligen överskrida något slags tröstelvärde för att ep kan komma i uttryck hos en hund. Dessa anlag kan finnas flera generationer tillbaka i stamtavlan för att plötsligt dyka upp som ep hos en hund.

 

Med den begränsade kunskap vi har kan vi agera på 2 sätt:
1. Antingen slutar vi avla på hundar i vars stamtavlor  det förekommer anfäder med som misstänks ligga bakom ep.  Nackdelen med denna metod är att då finns knappt några hundar att avla på alls, någonstans i nästan alla stamtavlor finns det namn som kan vara misstänkta enligt den tyska Do khyi journal. Då skulle avelsunderlaget för TM bli för litet och vi skulle få andra inavelssjukdomar att tampas med. Något som på sikt kan förstöra vår ras. En tickande bomb nr 1.

2. Det andra alternativet är att vi avvepterar att avla på hund som kommer från linje där ep förekommer men bara para med en hund som kommer från helt fri linje. Fördelen är att vi håller genpolen vidare, nackdelen är att vi måste ha i beräkningen att ep anlagen finns dolda i genomet utan att kanske komma till uttryck i varje generation. En tickande bomb nr 2.


Ett tredje sätt har använts alldeles för länge. Uppfödare tystar ner vetskapen om ep i sina kullar och fortsatt avel sker utan insikt i sjukdomens historia.


Självklart ska inte kullsyskon till ep-sjuka djur användas i avel. Det är också den rekommendation som SKK avelsexpert gav TM klubbens medlemmar vid föreläsning vid TMK årsmöte 2007.

 

Nån i gång i framtiden kommer vi säkert att med ett enkelt blodprov kunna testa om en TM bär på anlag för ep. Den dagen detta test finns kommer vi att med säkerhet kunna använda endast ep-fria hundar i vår avel.   

 

Andra raser har agerat så att man tänkt sig att ep ärvs autosomalt recessivt och genom den kunskapen har man försökt avla bort ep ur rasen. Detta har fungerat med viss framgång.

 

         



Ozo. Foto Ulf Wahlstedt
Chiva
Bod Khyi Skarma Taurus
Tessu, Viking och en Welsh Corgi
Chiva och Bod Khyi Skarma Castor